header2011

Hur jag fann en bok som inte finns och hur jag sedermera kom in på hur mycket jag saknar den förhatliga genren ”Fyndhistorier”.

 

Jag har varit medlem i Bokvännerna/Biblis i 30 år. Bokvännerna blev för mig en introduktion i böckernas mystiska värld. För trettio år sedan så frodades den gamla förhatliga genren om hur och var boksamlare fann sina finaste böcker, ofta till fyndpris ur någon nyinkommen låda som stod ouppackad i antikvariatet. Bokhandlaren var ofta den okunnige som inte kunde möta upp till samlarens spetskunskaper inom sitt område och därmed sålde boken allt för billigt. Detta scenario möter knappast upp till det antika dramats verkshöjd men är ändå berättelser som gett mången boksamlare rysningar vid genomläsningen. I varje nytt nummer som kom av Bokvännen så började jag alltid min läsning vid de korta bidragen, de som hade kuriosakaraktär. Där fann jag alltid ”fynd” berättelserna. De var ymnigt förekommande på den tiden. Nu för tiden inte alls.

Det är svårt att dölja att jag själv är en törstig uppskattare av dylika historier. Numera släcker jag min törst genom att läsa Antikvariatsbokhandlarbiografier från utlandet där man inte skäms för att dra de skrönor som i vårt land oftast dras mellan skål och vägg. Som ni nu inte endast kan läsa mellan raderna så såg jag gärna en och annan skröna om hur den spännande dedikationen eller pseudonymen dök upp på ett antikvariat i södra Bokeby och hur den sedan blev en omhuldad och ofta visad raritet i boksamlarens finhylla..

Min historia börjar på en av Strängnäs två loppmarknader en lördag morgon då jag som vanligt strosar ner för att göra ett av de numera sällsynta fynden. Jag är naturligtvis glad i hågen för att det är lördag och gör mig ingen stress till bokhögarna. En hög med vackra band ligger lite avsides. Jag betraktar de fyra böckerna och genom okulärbesiktningen så bestämmer jag mig för att köpa hela bunten. I kassan fick jag veta att alla inbundna böcker kostar 20 kronor. Jag bläddrade i den översta boken och fann att det var en bok av Pär Lagerkvist med Korrekturstämplar. Korrektur 1 stod handskrivet i stämpeln. Bra tänkte jag. Det blir väl en 3-4000 kronor. Raskens utav Vilhelm Moberg visade sig vara en andraupplaga utkommen samma år med originalomslagen medbundna som var identiska med första upplagan. Man kan inte vinna jämt.

Korrekturexemplaret av Pär Lagerkvists bok ”Myten om människorna” placerades i finhyllan för kollationering och prissättning.

Två veckor senare vill jag se var i verkförteckningen boken har sin plats. En rätt tidig bok av Pär Lagerkvist som jag inte minns alls. Märkligt men inte alls så märkligt när jag finner att boken inte finns. Kollade verkförteckningen upp och ner tre gånger. Hämtade andan och kollade en gång till. Boken finns inte!!! Det är sällan att liknande situationer uppstår så det känns alltid säkrast att tvivla på sina sinnen och inte lita på sin önskan. Det lurar förhatliga misstag att göra om man inte hejdar sig och tar om hela proceduren igen. När det gäller bedömning av riktiga rariteter så är det vist att koppla på tålamodet.

Boken finns inte igen. Det står nu klart för mig att ”Myten om människorna” inte finns utgiven och inte ingår i Lagerkvist verkförteckning.

Hur hänger nu detta ihop? Börjar med att ringa till Bonniers arkiv där de är hjälpsamma och letar fram ett brev där det tydligt framgår att Pär Lagerkvist aldrig någonsin ville se boken utgiven.

Jag citerar ur brevet Till Karl Otto Bonnier. Maison Casilhac, Banyuls-sur-mer, 1. 11. 22. (Pyr. Or., France). ”Tack för korrekturet som kom igår. Genomläsningen av det har berett mig en mycket stor missräkning. Jag har funnit mitt arbete fullt av de största brister och förstått att jag inte kan stå för det. Det kan inte tryckas, omöjligt. Och jag litar då inte på ett hastigt omdöme, jag har noga övervägt saken, men efter flera genomläsningar står det orubbligt fast att bristerna är av sådan art att de helt enkelt inte kan försvaras och att ett utgivande av boken blott skulle göra mig stor skada”.

Författaren befinner sig på Rivieran och är fylld av skuldkänslor för hur mycket kostnader som tryckningen av denna bok har drabbat Bonniers. Boken dras tillbaka i korrekturstadiet.

När jag fann boken så var den välbunden i ett fint halvskinnband med förgylld dekor på ryggen. Den bar också ett fint exlibris tillhörande faktorn på Bonniers, Lars Brolin. Jag vill gärna tro att Lars Brolin fick reda på att boken skulle dras in och rusade ner på tryckeriet och drog ett lägg ur den lilla bunten för korrekturexen. Lars förstod att detta skulle bli en raritet vilket jag bedömer utifrån att han valde en så fin bindning. Pär Lagerkvists korrekturexemplar finns i en mapp på Kungliga Biblioteket. Det är tveksamt om det finns några flera exemplar än dessa två. Denna bok trycktes 1922, tidigt i den blivande nobelpristagarens liv.

Om vi gör en jämförelse med hur många böcker som finns bevarade av Strindbergs ”Ordalek och småkonst”, där den indragna tredje dikten i diktsviten ”Holländaren” finns kvar. Vi kan läsa i Georg Svenssons lilla bok om det hela och jag vill minnas att han menar att det finns c:a 12 kompletta ”Ordalek och småkonst” bevarade. Detta skedde då Strindberg redan var en berömd författare.

Hela historien om varför Lagerkvist valde att dra in boken och förpassa den till litteraturhistoriens sophög finns att läsa i den omfattande litteraturen runt Pär Lagerkvist.

Nu till det mest spännande. Pär Lagerkvist får Nobelpriset i litteratur 1951. När han står inför samtiden och eftervärlden noga betraktad av hela Blå hallen så skäms han inte längre över ”Myten om människorna” då han väljer att läsa 3 sidor ur den indragna boken. Jag citerar direkt från hans Nobelpristal. ”Här har nu ikväll hållits – och kommer att hållas – så många storartade tal. Jag ska därför inte hålla något. Jag ska istället be att få läsa ett stycke ur en bok av mig som aldrig blivit utgiven. Medan jag höll på och funderade över ett tal för detta högtidliga tillfälle inträffade nämligen något ganska egendomligt. Man fann ett gammalt manuskript av mig, skrivet 1922, alltså för 29 år sen. Jag läste det och fann då att partiet i början innehöll ungefär just det som jag hade tänkt försöka säga här – men i diktens form, som onekligen passar mig bättre. Det handlar om det gåtfulla i vårt väsen och i vår tillvaro, om detta som gör människans öde så stort – och så svårt. Boken skrevs alltså för nära 30 år sen. Nere i en liten by i Pyrenéerna, åt Medelhavssidan, alltså i en mycket vacker del av jorden. Jag läser nu början på den – så gott jag kan”.

Pär Lagerkvist läste sedan dessa tre sidor och inget mer. Sidorna publicerades senare i BLM, 1951.

Eftersom jag är bokhandlare och inte samlare så är nu boken såld. Boksamlaren vars Lagerkvistsamling nu kröns av denna fina bok fick i ett tidigt skede fatt på kunskapen om att jag hade förvärvat boken. Han ringer mig och undrar om den är till salu. Jag håller honom naturligtvis på halster sen stund och illvilligt njuter av hans plågor. - Vad kostar boken? – Den kostar ingenting ännu, sade jag. Den är inte till salu ännu, sade jag och nämnde också att jag inte riktigt visste hur och var jag skulle sälja den. Samtalet avslutades tvärt under de krassaste formaliteter.

Dagen efter, väldigt tidigt ringer boksamlaren och halvskriker åt mig. - Jag har inte sovit på hela natten. Du måste sälja boken åt mig!!!

Han fick naturligtvis köpa boken. Den har fått ett nytt och värdigt hem där den kommer att bo i många år. Det jag har kvar efter denna historia är nu endast pengar och den glädje det bereder mig som bokhandlare att få vara med om att rädda en sådan viktig bok ur ”Loppisträsket”.

 

Boken såldes för 75.000 kronor och alla är nöjda.

Tack för att ni lyssnade på min ”Fyndhistoria”

 

 

 

 

template joomla